Det är för kallt, det är för varmt. Det regnar, buhu. Solen gick i moln, åh nej! Solen är så varm, ajj! Tänk om jag hade råd med den där handväskan, skit också! Varför blir det aldrig som jag vill? Jag har inte råd att åka på festival, mitt liv går under! Usch, vad jobbigt att åka bil. Typiskt att det ska gå två bra tv-program på samma gång, hur ska det här gå? Vi har inget smör hemma, hur ska jag kunna äta frukost? Bilen fick en repa i lacken, så fruktansvärt! Fy vad jobbigt att behöva klippa gräset! Jag har inte råd att köpa dom där otroligt hippa märkeskläderna till mitt barn, snyft! Usch, att behöva sitta inne i det här finvädret! Usch, vad varmt det är ute, ska vi gå in? Jag har inga nya tv-spel, bara tvåhundrasjutton gamla tråkiga. Jag bröt min nagel, iiiiiih! Vi kom inte iväg på nån utlandssemester i år, så vi får stå ut med den här hemska, vidriga svenska sommaren. Fy vilken äcklig mat vi fick i skolan idag! Min mobil har ingen mottagning här!
Typiskt svenska klagomål.
Allt är relativt, absolut. Men har vi egentligen inte mer att vara tacksamma för?
Så träffande! :D
SvaraRaderaJohodå, det har vi minsann men grejen är att det DÅLIGA och SKITEN har vi så förbannt mycket lättare för att se/komma ihåg/uppmärksamma och PRATA om det som är bedrövligt. Det, min vän, är det sorgliga i alltsammans.
SvaraRaderaVarför väljer vi att uppmärksamma skiten? Varför ingår det inte i vår mänskliga natur och överlevnad att se ALLT DET BRA????
Det borde ju för jisse namn höra till "överlevnadsinstink". För är vi i rejäl nöd så tänker vi ju inte:
"Fy fan vad vädret är dåligt här på Sibiriska tajgan och fan vilken skitmat det finns här" utan det måtte bli mer åt "jag får ta det som finns, jag får röra på mej lite så jag håller mej varm".
Vart tog vår "överlevnadsinstinkt" i vardagen vägen? Det kan man fundera på.
Krampårej
(älskar din blogg)